Stall EastMountain

Stall EastMountain håller nu till på den stora anläggningen Näsets Ridcenter. Näset ligger mycket fint till på en halvö i sjön Vikaren och har både en badbrygga och en badplats för hästarna.
Här finns allt som behövs för att ge hästarna den bästa träningen. Här finns plats för ca 65 hästar fördelat på 7 stallar. I ett av stallen huserar privathästarna, i ett annat ridskoleponnyerna och i det så kallade blå stallet finns mina hästar. I övriga stallar finns Stall Killigrews tävlings- och unghästar.
Här finns ett rymligt ridhus med välskött underlag, två utebanor på ca 60x60 samt 60x120m, hindermaterial i alla former, skrittmaskin och ett 20-tal hagar. Stall Killigrew har även två lösdrifter för unghästar.
Varje sommar arrangeras välbesökta nationella hopptävlingar här, och ytterligare någon lokal/regional tävling brukar arrangeras för både ponny och stor häst.

Aveln har nu fått ta en paus och avelsstona är sålda. Antalet hästar har minskats ner och just nu finns faktiskt bara tre egna hästar i stallet, övriga platser står till utbildningshästars förfogande.

Om mig

Jag började min karriär som de flesta på ponny. Min mamma ordnade så jag fick rida lektion en gång i veckan redan som 5-åring. Favoriten var shetlandsponnyn Sessan, som så slumpartat visat sig vara född på gården där jag bor nu! När jag var 7 år hade jag ett gotlandsruss som roade sig med att kasta av mig mest varje dag. Vid 8-årsåldern kom welshponnyn Anja II in i bilden, och det var då jag började tävla. På ponny red jag mycket fälttävlan, men det är en svår sport att satsa på när man bor i Norrland. Jag red mycket hoppning också upp till medelsvår, och några enstaka dressyrtävlingar till LA. Efter några mindre lyckade försök att rida fälttävlan på min stora häst Strong Girl sedan, övergick jag till att enbart hoppa. Strong Girl var alldeles för het för fälttävlan. Istället gjorde hon en fin karriär som hopphäst, där hon startade 140 som 7-åring. Tyvärr var hon en olycksfågel och fick en skada i hagen, som troligen låg bakom de skador hon senare drog på sig. Hon blev pensionerad för gott redan som 10-åring, då hon redan varit "på och av" några gånger och haft ett och ett halvt års vila. Efter att ha fått två föl hos mig och ett då hon lånades ut till Moflos stuteri, sålde jag henne.

Efter Strong Girls avslut på tävlingsbanan började jakten på en ny, bra hopphäst. Vilket inte är det lättaste att hitta när plånboken är tunn. År 2001 lånade jag en häst från ridskolan på Näset, där jag jobbade då. Den red jag upp till 130 innan den såldes. Sedan har jag köpt mig någon projekthäst att utbilda, och tävlat hästar åt andra. Jag red in hästar åt Stall Killigrew under cirka 6 år. Under åren har jag jobbat som hästskötare, unghästutbildare och jobbat som beridare hos landslagsryttare. Jag var erbjuden jobb i ett av Danmarks största stall när jag i sista stund bestämde mig för att jag ville HEM, till Sundsvall, till alla jag kände här, och vara min egen. Jag var trött på att jobba under andra. Det var då jag startade Stall EastMountain. Jag har för länge sedan slutat leta efter en topphäst till mig själv. Ändå har jag senaste året haft flera riktigt fina hästar i stallet. Varje gång en riktigt fin häst ska säljas önskar jag att jag kunde ha den kvar, men ekonomin ligger ju i att just sälja bra hästar... Jag känner mig ändå nöjd med att utbilda unga och oerfarna hästar och tävla dessa. Efter alla åren "ute" vet jag vad som krävs för att satsa ordentligt, och jag är nöjd med att ta fram fina unghästar, tävla "häromkring" och spendera tid med min familj och lilla dottern Fanny som föddes i mars i -07. Jag hoppas istället få se min framtida stjärna under en annan ryttare, att få se en häst som jag har tagit fram och sålt, göra internationella resultat med den nya ryttaren.