Stall EastMountain

Hoffman, Welt Sohn eller Tiger Woods? Det sägs att kärt barn har många namn. Det stämmer verkligen i det här fallet! Detta är berättelsen om en häst, som trots att han bara fanns hos mig en kort tid, kom att betyda väldigt mycket. Det är en häst jag aldrig kommer att glömma, om inte annat för den historia som uppkom kring honom!

En vän till mig jobbade som ridlärare på Sundsvalls Fältrittklubb. Hon köpte en häst av ridskolan, som inte visade sig vara särskilt lämpad för lektionsverksamheten. Den hette Heslegårds Welt Sohn, och kallades på ridskolan för Hoffman. Hon la ner ett stort arbete på att försöka få ordning på yrvädret, som hellre gjorde luftsprång än galopperade ordentligt. Redan innan hon köpte den sa hon alltid att det skulle vara en häst för mig, storgalopperad och het med mycket tryck i. Jag följde med till ridskolan en dag och tittade på honom, mest för nöjes skull. I spiltan stod en tjock grå häst med manen åt alla håll. Katarina tog ut och red honom, och mycket riktigt var han mer i luften än på marken i galoppen, och såg dessutom ut att vara väldigt hård i munnen. Att få tillbaka honom i en samlad galopp verkade vara omöjligt då. “Den är jättefin, den här skulle bli en bra hopphäst åt dig. Precis som din bruna!” sa hon. “Nä, usch, inte EN TILL” tyckte jag, som redan hade en väldigt het och stark häst som mest gjorde luftsprång.

På våren när han var 7 år frågade Katarina om jag kunde börja hoppa honom, då han skulle ha en väldigt stor hoppkapacitet. Så blev det. Jag tror inte någon av oss kommer att glömma den gången jag skulle hoppa en serie med fyra räcken, och det gick fortare och fortare för varje gång, och han till slut hoppade på studs istället för ett galoppsprång! Eller den gången han drog iväg så fort efter hindret att han gick omkull i kurvan! Men för varje gång han hoppade blev det bättre, och plötsligt en dag så satt språnget där - med massor av tryck, upp och och runt, med fantastisk teknik.

1 Juni samma år flyttade han in i mitt stall, och jag red honom “på heltid”. Nu var det dags att börja tävla. Han fick följa med unghästen till en lokal tävling, gick 1-metersklassen - och vann. Den spänsten och tekniken han hoppade med ser man inte många gånger på en lokaltävling! Efter detta avlöste de felfria rundorna varandra. Det verkade inte som han kunde riva. Redan två månader efter sin ankomst till mitt stall gjorde han sin första 120, fortfarande lika felfri och dessutom med en andraplats! Även i nästa 120 kom han tvåa. 13 Augusti, två månader efter vår första tävling, debuterade han i 125, en svår 125-klass på nationell tävling med 11 hinder, både två- och trekombination, vattenmatta, hålmur och alla tänkbara hinder. Lika självklart hoppade han den, med ett ynka nedslag i slutet av banan.

Vid det här laget hade han redan väckt stor uppmärksamhet på tävlingsbanan, alla undrade vilken den storhoppande skimmeln var. Folk stod på kö för att få köpa honom. Det blev Peder Fredriksson som först fick provrida, och han köpte honom direkt. Det var nu det började hända saker. När Hoffe, som han kallades i mitt stall, skulle besiktas hos landslagsveterinär Jonas Tornell, gick allting bra - utom när han gick igenom pappren ordentligt. En dansk skimmel. Ja, det var en skimmel med dansk brännmärkning. Men virvlarna.. Den hårvirveln sitter inte där den är ritad i passet, och inte den heller! Det här kan inte vara rätt häst! Peder visste ju att jag skickat rätt häst, det var ju en han provridit - men nu stämde inte passet. Tänderna kollades, och veterinären sa att den här hästen kan inte vara äldre än fem år! Vi fick göra ett DNA-test för att kolla härstamningen, och mycket riktigt så kunde omöjligt hingsten enligt passet vara Hoffes far. Eftersom han var brännmärkt visste vi att det var ett Danskt Halvblod, men tyvärr var märkningen så otydlig att det inte gick att tyda siffrorna och på så vis söka upp den riktiga härstamningen. Han fick nu nya papper, med namnet Tiger Woods. Härstamningen blev okänd eftersom vi inte kunde spåra hans riktiga stam, och han blev nu född -01 istället för -99.  Inte konstigt att det var problem att ha honom på lektion! Och vi som tyckte han gjort fantastiska resultat för att vara en orutinerad 7-åring - så var han bara fem! Vilken häst!

Här trodde jag att historien fick ett slut - men i vintras blev jag uppringd av Royne Zettermans fru Aishling. Hon berättade att Royne blivit mycket upprörd när han kom hem från VM och jag redan hade sålt Hoffe till Peder, så nu hade han köpt honom av Peder! Yngsta sonen Alexander rider Hoffe nu, och dom är mycket nöjda med honom. Dom har varit i Italien och tävlat under vårvintern, och i Falsterbos 6-årschampionat gick Hoffe felfritt i båda kvalen. Tyvärr startade han inte finalen på grund av att Alex reste till EM med en annan häst. Så här slutar historien nu, förhoppningsvis får den en liten fortsättning när den före detta ridskolehästen går något internationellt mästerskap i framtiden! Vi önskar familjen Zetterman grattis och lycka till med denna fantastiska häst!

Vill ni se hur Hoffe bor nu, ta en titt på familjen Zettermans hemsida.

Video när Hoffe hoppar

Conny och Hoffe på tävling