Stall EastMountain

Det var visst inte så lätt att hålla efter veckans övning som jag trodde. När det gäller förra veckan så får jag helt enkelt ge upp.  Den kommer senare, för nu blir det nog uppehåll i hoppträningen framöver efter Visens olycka.

Det har varit fullt upp i veckan. Unghästarna tar sig sakta men säkert framåt. Toppen har börjat komma tillrätta i den nya miljön och är en helt annan häst hanteringsmässigt. I ridhuset har det fortfarande varit mycket att spänna upp sig för, men under veckan verkar han ha börjat känna sig mer hemma där också och jag har idag kunnat skritta på honom själv.

Lorenza tar allt som oftast två steg fram och ett steg tillbaka. Just när man tror att poletten trillat ner så får man ett bakslag. Vad hon inte vet (??) är att jag är lika rödhårig som henne. Envisast vinner. Peppar peppar, så har hon skött sig bra senaste veckan. Vi fortsätter att ta det lugnt, men jag hoppas att hon snart ska kunna komma till lite mer arbete.

I helgen flyttade ytterligare en häst in i stallet, 3-åriga Ozzy, e Okeanos - Grundstein. Han är en väldigt tilltalande modell att se på, med fin överlinje och en trevlig uppsyn. På det lilla jag hunnit lära känna honom har han också ett utmärkt temperament.

Så till Visen då, som skulle tävla på kungsnäs i helgen. På lördagen provade jag det nya bettet i 110, vilket var en fullständig katastrof. Hon blev spänd, springig, stark och hoppade dåligt med sänkt rygg. Två nedslag. Om jag inte minns fel rev hon till och med första hindret. Till 120 valde jag mellan det gamla tränsbettet, eller att prova något hon aldrig haft i sin mun förut. Allt med någon typ av hävstång verkar gå bort, även de mildaste former.

Jag valde till slut att prova ett dubbelbett. Nu blev känslan plötsligt väldigt bra! Hon hoppade bra på det och var lugn och reglerbar, ända tills hon rev näst sista hindret, utsprånget i andra kombinationen. Då blev hon väldigt studsig efter och jag var inte kall nog att låta henne vara utan började ratta och även sista hindret åkte med.

Efter detta felrekord laddade vi för en betydligt bättre runda på söndagen. Tyvärr kom vi aldrig så långt... När vi lastade om hästarna mellan klasserna för att ställa Visen ytterst på lastbilen, hände något när hon gick upp. Trots att vi var flera som stod där hann ingen uppfatta vad som hände. Plötsligt låg hon ner. Innan hon reste sig hann jag se att hon verkade ha ena hovkanten i springan vid gångjärnen och hade nog kilat fast sig där. När hon reste sig upp stod hon på tre ben och hade fruktansvärt ont.

Tävlingsveterinären undersökte henne och det beslutades att hon skulle lämnas kvar på tävlingsplatsen över natten, för att sedan köras in akut till kliniken när dom öppnade imorse. Detta på grund av en eventuell fraktur.

Lyckligtvis hittades inga frakturer på röntgen idag, utan "bara" ligamentskador runt kotleden. Det blir två veckors boxvila och butta-behandling till att börja med, innan hon ska på återbesök.

Hon kommer förstås inte att tävla på de tävlingarna hon är anmäld till, färsta och Umeå, och kommer med största sannolikhet inte heller att vara aktuell för Falsterbo-kval då hon lär missa större delen av vårsäsongen.

Falsterbo kändes plösligt som det minst viktiga i världen, nu vill jag bara att min älskade lilla bruna studsboll ska bli frisk igen.